Universums byggstenar — från jättelika spiralgalaxer till små dvärggalaxer
Galaxer delas in efter form och aktivitet i 5 huvudtyper: spiralgalaxer, elliptiska galaxer, oregelbundna galaxer, dvärggalaxer samt aktiva galaxer och kvasarer. Indelningen bygger på Edwin Hubbles arbete på 1920-talet. Vintergatan är en spiralgalax med en balk genom centrum, medan de allra största galaxerna i universum oftast är elliptiska.
Galaxer är enorma samlingar av stjärnor, gas, stoft och mörk materia som hålls samman av gravitationen. De spänner från dvärggalaxer med några miljoner stjärnor till jätteelliptiska galaxer med biljoner. Allt synligt i universum — stjärnor, planeter och nebulosor — finns inne i en galax.
På 1920-talet visade Edwin Hubble att de "nebulosor" man trodde låg inne i Vintergatan i själva verket var egna galaxer miljontals ljusår bort. Han ordnade dem efter form i det vi i dag kallar Hubblesekvensen: elliptiska (E0–E7), spiralgalaxer (Sa–Sc) och oregelbundna (Irr). Indelningen används fortfarande.
Spiralgalaxer är universums mest iögonfallande objekt — lysande skivor med spiralarmar som sveper ut från en central kär…
Hubble: Sa, Sb, Sc (SAB, SBa, SBb, SBc för spiralgalaxer med balk)
Elliptiska galaxer är glatta, runda eller ovala galaxer utan synlig struktur. De innehåller främst äldre stjärnor och ha…
Hubble: E0 till E7 (0 = rund, 7 = mycket långsträckt)
Oregelbundna galaxer har ingen ordentlig form — de ser kaotiska ut utan spiralarmar eller elliptisk struktur. De är rika…
Hubble: Irr I, Irr II (inget i Hubblesekvensen)
Dvärggalaxer är de minsta galaxerna — vissa har bara några miljoner stjärnor. De flesta är svaga och svåra att upptäcka,…
Hubble: dE, dSph, dIrr (inget i Hubblesekvensen)
Aktiva galaxer har ett extremt ljusstarkt centrum driven av ett supermassivt svart hål som slukar material. Kvasarer är …
Hubble: Seyfert, LINER, BL Lac, kvasar, blazar
Hubbles indelning från 1926 ordnar galaxerna efter form. I ena änden finns de runda elliptiska galaxerna (E0), i mitten spiralgalaxerna (Sa–Sc) och i andra änden de oregelbundna (Irr). I dag vet vi att sekvensen inte visar en utvecklingsordning — galaxer byter form genom kollisioner och sammanslagningar under miljarder år.
Bland spiralgalaxerna skiljer man mellan dem med och utan en balk genom centrum (SB och S). Vintergatan är en SBbc — en spiralgalax med balk, mitt emellan typ b och c.
Vintergatan hör till en liten grupp galaxer som kallas Lokala gruppen, med över 80 kända galaxer. De tre största är Vintergatan, Andromedagalaxen (M31) och M33. De mindre galaxerna är främst dvärgsatelliter till de tre stora.
Den närmaste stora galaxen är Andromedagalaxen, 2,5 miljoner ljusår bort. Den syns med blotta ögat som en svag, diffus fläck på höst- och vinterhimlen. Om omkring 4 miljarder år kolliderar Andromedagalaxen och Vintergatan och bildar en enda stor elliptisk galax.
De flesta galaxer är för svaga för att ses med blotta ögat. Undantaget är Andromedagalaxen, som syns som en svag fläck under mörk himmel. Med en kikare kan du se flera dussin galaxer — särskilt i Virgohopen, där hundratals ligger samlade på ett litet område av himlen.
Ett teleskop på 150 mm eller mer kan visa detaljer i spiralgalaxer som M51 och M101. Åk bort från stadens ljus, använd låg förstoring och ha tålamod — galaxernas ljus är utspritt över en stor yta.
Se de ljusaste galaxerna på galaxsidan.
Man uppskattar att det finns upp mot 2 biljoner (2 000 miljarder) galaxer i det observerbara universum. De flesta är för svaga för att ses med dagens teleskop.
Vintergatan är en spiralgalax med balk (SBbc). Den har spiralarmar, en central kärna och en balk genom centrum som sträcker sig omkring 27 000 ljusår.
Ja. Galaxer kolliderar och smälter samman hela tiden. Vintergatan och Andromedagalaxen rör sig mot varandra och kolliderar om omkring 4 miljarder år. Stjärnorna krockar inte (avstånden mellan dem är för stora), men galaxernas form förändras dramatiskt.
Mörk materia är osynlig materia som utgör omkring 85 % av all materia i universum. Den påverkar galaxerna genom sin gravitation och är orsaken till att spiralgalaxer roterar snabbare än deras synliga massa borde tillåta.