De ljusaste stjärnorna du kan se från Sverige — med magnituder, avstånd och hitta-tips
Vilka stjärnor du ser i kväll från Sverige beror på årstiden: på vintern Sirius, Betelgeuse, Rigel och Procyon; på våren Arcturus och Spica; på sommaren Vega, Deneb och Altair (Sommartriangeln); på hösten Altair och stjärnorna i Pegasus. Nedan hittar du de ljusaste stjärnorna sorterade efter ljusstyrka.
En stjärna är en enorm kula av glödande gas som producerar energi genom att smälta väte till helium i sin kärna. Allt ljus från solen och från stjärnorna på natthimlen kommer från den processen. Vår egen sol är en helt vanlig stjärna.
Stjärntyper — lär dig känna igen röda jättar, vita dvärgar, neutronstjärnor och fler
De här stjärnorna är de ljusaste på Sveriges himmel. Magnitudskalan är inverterad: lägre tal betyder ljusare stjärna.
Sirius är himlens ljusaste stjärna och den sjätte närmaste solen. Den ligger bara 8,6 ljusår bort och är faktiskt två stjärnor: Sirius A, en vit huvudseriestjärna, och Sirius B, en extremt kompakt dvärgstjärna som bara är stor som jorden men väger lika mycket som solen.
Stora hunden · magnitude -1.5
Arcturus er den klareste stjerne på den nordlige halvkugle og den fjerde klareste på himlen generelt. Det er en rød kæmpe, der er omkring 25 gange større end Solen og 170 gange mere lysstærk. Stjernen er relativt tæt på os — kun 36,7 lysår væk.
Björnvaktaren · magnitude -0.1
Vega er den klareste stjerne i Lyren og den femte klareste på himlen. Det er en ung, blåhvid stjerne der kun er omkring 450 millioner år gammel — relativt ung sammenlignet med Solens 4,6 milliarder år. Vega roterer ekstremt hurtigt og er derfor lidt bredere end lang.
Lyran · magnitude 0.0
Capella er en dobbeltstjerne bestående af to gule kæmpestjerner, der kredser om hinanden med en periode på 104 dage. Begge stjerner er enormt store — hver især omkring 10 gange Solens diameter. De er så tæt på hinanden, at de kun kan adskilles med teleskop.
Kusken · magnitude 0.1
Rigel er en blåhvid superkæmpe og Orions klareste stjerne. Den er ekstremt lysstærk — omkring 120.000 gange så lysstærk som Solen — men den er så langt væk (860 lysår), at den alligevel ser svagere ud end tættere stjerner som Sirius.
Orion · magnitude 0.1
Procyon er den klareste stjerne i Lille Hund og den ottende klareste på himlen. Den er kun 11,5 lysår væk, hvilket gør den til en af de nærmeste stjerner til Solen. Som Sirius har Procyon en dværgstjerne følgesvend, Procyon B, der er ekstremt tæt og kompakt.
Lilla hunden · magnitude 0.3
Betelgeuse er en rød superkæmpe og en af de største stjerner man kan se med det blotte øje. Den er så stor, at hvis den erstattede Solen, ville den strække sig ud forbi planeten Mars' bane. Stjernen er kun omkring 10 millioner år gammel — ung for en stjerne — men allerede i slutningen af sit liv.
Orion · magnitude 0.4
Altair er den klareste stjerne i Ørnen og en af de klareste på himlen. Den er kun 16,7 lysår væk, hvilket gør den til en af de nærmeste stjerner til Solen. Altair roterer ekstremt hurtigt — en omdrejning på kun 9 timer — hvilket får stjernen til at flade ud ved ækvator.
Örnen · magnitude 0.8
Aldebaran er den klareste stjerne i Tyren og en af de mest iøjnefaldende stjerner på vinterhimlen. Det er en rød kæmpe med en overfladetemperatur på omkring 3.900 K, der giver den et tydeligt orange-rødt skær. Stjernen er omkring 44 gange større end Solen.
Oxen · magnitude 0.9
Spica er den klareste stjerne i Jomfruen og en af de klareste stjerner på himlen. Det er faktisk en dobbeltstjerne — to blåhvide stjerner der kredser så tæt om hinanden, at de strækkes af hinandens tyngdekraft og bliver ægformede. De to stjerner kredser om hinanden med en periode på kun 4 dage.
Jungfrun · magnitude 1.0
| Stjärna | Stjärnbild | Magnitud | Bäst synlig |
|---|---|---|---|
| Sirius | Stora hunden | -1,46 | Vinter |
| Arcturus | Björnvaktaren | -0,05 | Vår |
| Vega | Lyran | 0,03 | Sommar |
| Capella | Kusken | 0,08 | Vinter |
| Rigel | Orion | 0,13 | Vinter |
| Procyon | Lilla hunden | 0,34 | Vinter |
| Betelgeuse | Orion | 0,42 | Vinter |
| Altair | Örnen | 0,76 | Sommar |
| Aldebaran | Oxen | 0,86 | Vinter |
| Spica | Jungfrun | 0,98 | Vår |
| Antares | Skorpionen | 1,06 | Sommar |
| Pollux | Tvillingarna | 1,16 | Vinter |
| Fomalhaut | Södra fisken | 1,17 | Höst |
| Deneb | Svanen | 1,25 | Sommar |
| Regulus | Lejonet | 1,36 | Vår |
| Adhara | Stora hunden | 1,50 | Vinter |
| Castor | Tvillingarna | 1,58 | Vinter |
Det bästa sättet att lära sig stjärnorna är att börja med några tydliga stjärnor och använda dem som språngbräda. Polstjärnan och Karlsvagnen är de klassiska utgångspunkterna, och på sommaren är Sommartriangeln med Vega, Deneb och Altair lätt att hitta.
Stjärnor hittar du lättast genom det stjärnbild de tillhör. Börja med de ljusaste i varje stjärnbild, och lär känna igen de tre eller fyra starkaste stjärnorna — resten av mönstret känns igen automatiskt.
Sirius är den ljusaste stjärnan på Sveriges natthimmel, med magnitud −1,46. Den ligger i Stora hunden och är en vinterstjärna som syns från hösten till tidig vår, lågt i söder.
Polstjärnan står så nära himlens nordpol som någon stjärna gör. Den flyttar sig därför nästan inte på natten, vilket gör den till en perfekt riktningsreferens för hela stjärnhimmeln.
Magnitude är ett inverterat logaritmiskt mått. Sirius på −1,46 är ungefär 4 gånger ljusstarkare än en stjärna på magnitud 0, och ungefär 380 gånger ljusstarkare än en stjärna på magnitud 5.
En kikare har begränsad ljusstyrka — du kan se ungefär de stjärnor som är ljusare än magnitud 9, och bara de allra ljusaste är synliga med rimlig kontrast. Använd kikaren på deep-sky-objekt i stället för på ljusstarka stjärnor.
Sirius blinkar tydligt i blått och vitt. Det beror på jordens atmosfär: blått ljus bryts ner kraftigare än rött, så den ljusstarka blå stjärnan får ojämn färg. Ögat uppfattar det som en blinkning.