Fullmåner som infaller när Månen är närmast jorden
Nästa supermåne är tisdag 24 november 2026 kl. 15:54. Fullmånen är då 360 754 km från jorden och ser cirka 6 % större ut än en genomsnittlig fullmåne. En supermåne är en fullmåne nära perigeum, Månens närmaste punkt i banan. År 2026 blir det 2 supermånar.
Alla supermånar i 2026 → · i 2027 → · i 2028 →
En supermåne är en fullmåne som infaller när Månen är närmast jorden i sin bana. Månens bana om jorden är elliptisk, så avståndet varierar mellan cirka 356 400 km (perigeum) och 406 700 km (apogeum). Infaller fullmånen när Månen är nära perigeum kallar vi den en supermåne.
I praktiken används definitionen att fullmånen ska ligga inom 90 % av årets närmaste perigeum — det ger typiskt två till fyra supermåner om året. Årets närmaste fullmåne kan vara upp mot 30 000 km närmare jorden än den fjärran (mikromånen).
En supermåne kan se upp mot cirka 14 % större ut i diameter än en mikromåne och skinna märkbart starkare. Skillnaden mellan en supermåne och en helt vanlig fullmåne är dock liten — de flesta lägger inte märke till den utan att veta vilket avstånd Månen har. Det är fortfarande ett bra tillfälle att fotografera Månen och dess kratrar.
Titta bara upp! Du behöver varken kikare eller teleskop. Gå ut strax efter solnedgång och hitta Månen mot öster — eller läs allt om Månen och dess observation, Månens avstånd från jorden och se när nästa fullmåne är.
En supermåne är det perfekta motivet att öva månefotografering på. Med en kamera på stativ och en telelinse på 200 mm eller mer kan du fånga Månens kratrar och hav i detaljer. Använd manuellt fokus, slutartid runt 1/125 sek och ISO 100-200. För att Månen ska se extra stor ut kan du fotografera den när den står lågt över horisonten — då kan du komponera den ihop med siluetter av träd eller byggnader.
För ett riktigt imponerande bild kan du använda tekniken ”komposit”: fotografera Månen med telelinse och sätt in den i ett bredare landskapsbild. Det kräver två exponeringar — en för Månen och en för omgivningarna — som du sammansätter i bildredigering. Resultatet är en bild som visar supermånen som ögonen uppfattar den: stor, ljus och imponerande över horisonten.
En blåmåne är en fullmåne som är den andra i samma kalendermånad — en sällanhet, eftersom det normalt är en fullmåne varje 29,5 dag. Sammanfaller den samtidigt nära perigeum kallas den en superblåmåne. Det är inte en officiell astronomisk beteckning, och Månen blir aldrig blå — men kombinationen av ”super” och ”blå” gör den till ett medievenligt fenomen som typiskt drabbar varannat år.
En annan fullmåne-specialitet är höstmånen — fullmånen närmast höstjämvikt. I Danmark står Månen då upp strax efter solnedgång flera dagar i rad, så den ger ljus på aftonhimlen hela veckan. Och om en fullmåne sammanfaller med en total månförmörkelse, får du en blodmåne — en kastanjebrun supermåne som är lätt att se från hela Danmark.
Nästa supermåne är tisdag 24 november 2026. Se alla supermånar i 2026 och 2027 på årsidorna.
Typiskt två till fyra. En fullmåne nära perigeum kan ibland inträffa flera gånger i rad, andra år bara en enda gång — och vissa år alls inte.
En supermåne kan vara upp mot cirka 14 % större i diameter än den fjärran fullmånen (mikromånen). Jämfört med en helt genomsnittlig fullmåne är skillnaden typiskt 6-8 % i diameter — svår att se med blotta ögat.
En mikromåne är det motsatta: en fullmåne som infaller när Månen är längst från jorden (apogeum). Det är ingen officiell beteckning, utan beskriver den fjärran fullmånen i året.
En blåmåne är en fullmåne som är den andra i samma månad. Sker det samtidigt som att Månen är nära perigeum kallas den en superblåmåne. Trots namnet är Månen aldrig blå — beteckningen är bara ett sällsynt sammanfall av två händelser.
Höstmånen är fullmånen närmast höstjämvikt. På våra breddgrader står Månen då upp strax efter solnedgång flera dagar i rad, vilket ger veckans belysning av aftonhimlen — traditionellt värdefull under skördetiden.