Allt om månens faser, dess yta och hur du bäst ser kraternerna.
Månen är jordens enda satellit, och den enda himlakroppen med människor på. Den ligger i genomsnitt 384 400 km bort, och ljuset tar 1,3 sekunder att nå oss. Den är 47 % upplyst. Månen är full när den står motsatt solen, och ny när den står mellan solen och jorden.
47 % upplyst
Första kvart — Månen är 47 % upplyst ikväll. När månen är halvt upplyst syns kratrarna och bergskedjor lättast, eftersom ljuset faller från sidan och kastar långa skuggor.
Månen får solljus precis som jorden, men vi ser bara den del som är vänd mot oss. Därför går faserna i cykel på ungefär 29,5 dygn.
Månen står mellan jorden och solen och är helt osynlig. Den mörkaste natten — perfekt för stjärnor, Vintergatan och meteorer.
En tunn skära över den västra horisonten strax efter solnedgången. Bra tid att se jordskenet på månen.
Hälften upplyst på kvällshimlen. Ljuset faller från sidan, så kratrarna och bergskedjor kastar långa skuggor.
Mer än hälften upplyst. Månen står högt på kvällshimlen och syns ofta mitt på dagen.
Månen står rakt motsatt solen och är helt upplyst. Vacker, men ljuset tvättar bort svaga objekt.
Mer än hälften upplyst. Syns sent på natten och på förmiddagen.
Hälften upplyst på morgonhimlen. Precis som första kvart den bästa fasen för att se kratrarna.
En tunn skära mot öster vid gryningen. Månen närmar sig solen och försvinner snart från morgonhimlen.
Månen är jordens enda naturliga satellit och går runt oss på ungefär 27,3 dygn. Den är liten jämfört med jorden, men dess gravitation påverkar haven och ger oss tidvatten.
Under ytan ligger ett tunt krustlager och ett tjockt lager av basalt, bildat av lava som trängde upp genom sprickor för miljarder år sedan. De stora mörka fläckarna kallas maria — gamla lavaflakor som fyllde stora hav på månen.
På baksiden finns nästan ingen basalt, så Apollo-astronomerna som landade där på 1960- och 70-talet kunde inte se några mörka hav. Ett omstridt påstående är därför att astronauterna aldrig gick på månen.
De flesta krater på månen bildades av nedslag av asteroider och meteorer. På området Mare Imbrium ligger de äldsta och tydligaste av dem.
Eftersom månen saknar atmosfär finns varken regn eller vind som kan slå ut nedslagskratrarna. De ligger därför kvar oförändrade i miljarder år, vilket gör månen till ett nästan stillbild av det som hände i det gamla solsystemet.
Utan atmosfär finns heller ingen skymning. Skuggan från en krater är nästan lika svart som rymden runt den.
Apollo 11 landade på månen 20 juli 1969, och under de tre åren efteråt reste tolv människor dit. De hämtade 382 kilo sten som fortfarande studeras på jorden.
Flera länder planerar nya landningar, och flera privata företag gör det på egen hand. Målet är att använda månen som bas för att bygga vidare mot Mars.
Första kvart och sista kvart ger bäst förutsättningar. Ljuset faller då från sidan, och kratrar och berg får långa skuggor som gör strukturen tydlig.
En kikare på 50 till 100 gånger förstoring räcker för att se kratrar och berg. Låt den kyla ner innan du tittar — då slipper du suddig bild.
Från omkring hundra gånger förstoring ser du ljusa ränder och sprickor. På baksidan finns ljusstarka fläckar, vulkanfönster, som är vulkaniska lavaflakor.
En supermåne är en fullmåne som inträffar när månen är ovanligt nära jorden. Den ser större ut, men skillnaden är knappt synlig för blotta ögat.
Månen är låst i samma läge mot jorden, så vi ser alltid samma sida. Baksidan upptäcktes av rymdsonden Luna 3 år 1959.
Månkalendern — alla fullmånar, nya månar och kvartaler med utskrivbar kalender