Ett svart hål är ett objekt med så stor gravitation att inget — inte ens ljus — kan undslippe. Det bildas när en massiv stjärna kollapser. Svarta hål finns i alla storlekar, från stellära till supermassiva med miljarder gånger solens massa.
Vintergatans centrala svarta hål — 4 miljoner solmassor
Det första svarta hålet som fotograferades — 6,5 miljarder solmassor
Det först identifierade stellära svarta hålet — 21 solmassor
Ett av de största kända supermassiva svarta hålen — 66 miljarder solmassor
Svarta hål är universets mest mystiska objekt. De bildas när massiva stjärnor kollapser under sin egen gravitation, och de är så kompakta att inget — inte ens ljus med 300 000 km/s — kan undslippe. Därför ser de svarta ut — de reflekterar eller utstrålar inget ljus.
Trots namnet är svarta hål inte 'hål' i rumtiden. De är extremt kompakta objekt med enorm gravitation. Allt som kommer för nära — stjärnor, gas, ljus — dras in och kan aldrig undslippe. Gränsen där inget kan undslippe kallas händelsehorisonten.
Skyttegatan A* är det supermassiva svarta hålet i centrum av Vintergatan. Det väger 4 miljoner gånger solens massa och ligger 26 000 ljusår från jorden. 2022 fotograferades det direkt av Event Horizon Telescope — ett genombrott som bekräftade vår förståelse av svarta hål.
Enligt den allmänna relativitetsteorin bör ett svart hål innehålla en 'singularitet' — en punkt med oändlig täthet. Vi förstår dock inte vad som händer i singulariteten, eftersom kvantfysik och gravitation inte är förenade.
Svarta hål 'viskar' enligt kvantmekaniken — de utstrålar Hawking-stråling och fördamper långsamt över biljoner av år. För ett svart hål med solens massa skulle denna process ta 10^67 år — mycket längre än universums nuvarande ålder.
Når materia faller mot ett svart hål bildar den en 'ackretionsskiva' som värms upp till miljontals grader och utstrålar stråling i hela det elektromagnetiska spektrumet. Dessa ackretionsskivor är de ljusaste objekten i universet.
Event Horizon Telescope har fotograferat skuggan av två supermassiva svarta hål — M87* (2019) och Skyttegatan A* (2022) — och bekräftat Einsteins förutsägelser om hur svarta hål ser ut.
Om du föll mot ett stellärt svart hål skulle du bli 'spagettifierad' — gravitationen skulle sträcka dig till en lång, tunn tråd. För ett supermassivt svart hål kunde du potentiellt passera händelsehorisonten utan att märka det — men du skulle ändock inte kunna undslippe.
Nej — Skyttegatan A* ligger 26 000 ljusår bort och utgör inget hot. Svarta hål suger inte till sig saker 'som dammsugare' — de uppträder som alla andra objekt med samma massa, bara mer kompakta.
Nej. Svarta hål växer bara genom att uppsuga materia som faller in i dem. De drar inte till sig saker på avstånd — de uppträder gravitationsmässigt som en stjärna med samma massa.