Gula dvärgstjärnor är genomsnittliga stjärnor som solen. De är stabila, långlivade och hem för planetsystem. De utgör bara ca 7-10 % av alla stjärnor, men inkluderar vår egen sol.
Vår egen stjärna — en G2V-dvärgstjärna
Den närmaste solliknande stjärnan, 4,37 ljusår bort
Solliknande stjärna med kända planetsystem
En av de närmaste solliknande stjärnorna, 11,9 ljusår bort
Gula dvärgstjärnor är genomsnittliga stjärnor som påminner om vår egen sol. De är stabila, långlivade och har den perfekta storleken för att bilda planetsystem med liv. Solen är en typisk gula dvärgstjärna — den är 4,6 miljarder år gammal och förväntas leva i ytterligare 5 miljarder år.
Trots namnet är gula dvärgstjärnor inte särskilt vanliga. De flesta stjärnor i Vintergatan är röda dvärgstjärnor (spektralklass M) som är betydligt mindre och svalare. Gula dvärgstjärnor utgör bara ca 7-10 % av alla stjärnor, men de inkluderar några av de mest berömda stjärnorna.
Solen är den mest kända gula dvärgstjärnan. Den har den perfekta storleken och temperaturen för att upprätthålla liv på jorden under miljarder år. Andra gula dvärgstjärnor som Alpha Centauri A och Tau Ceti är spännande mål för jakten på exoplaneter och potentiellt liv.
Solen är en så kallad 'huvudseriestjärna' som bränner väte till helium i kärnan. Denna process är extremt stabil och har hållit solen i konstant ljusstyrka under miljarder år — även om den långsamt blir varmare och ljusare med tiden.
Gula dvärgstjärnor har en korona av superhett plasma som når miljontals grader. Denna korona är mycket varmare än ytan, och orsaken till detta är fortfarande ett mysterium i astrofysiken.
Solen utstrålar solvinden — en ström av laddade partiklar som sträcker sig ut genom solsystemet. Solvinden skyddar oss mot kosmisk stråling och skapar norrsken när den interagerar med jordens magnetfält.
Gula dvärgstjärnor lever tillräckligt länge för att utveckla komplexa planetsystem och potentiellt liv. Det är en av anledningarna till att forskare fokuserar på dem när de söker efter exoplaneter med liv.
Beteckningen 'dvärg' används inom astronomin för att skilja mellan 'normala' stjärnor i huvudserien och de mycket större jättarna. Solen är en dvärgstjärna i den meningen att den är genomsnittlig i storlek — varken för stor eller för liten.
De är tillräckligt stabila för att upprätthålla liv, och de lever tillräckligt länge för att livet ska hinna utvecklas. Många av de stjärnor som undersöks efter exoplaneter med liv är gula dvärgstjärnor.
Om ca 5 miljarder år har solen brännt upp sitt vätebränsle och växer till en röd jätte. Därefter kastar den sina yttersta lager och blir en vit dvärg som långsamt svalnar.