Och varför planeterna nästan aldrig gör det — det enklaste sättet att skilja dem åt
Stjärnor blinkar eftersom deras ljus måste passera jordens oroliga atmosfär. Luftlager med olika temperatur och täthet böjer ljuset lite hela tiden, så att stjärnan ser ut att dansa. Fenomenet kallas scintillation. Planeter blinkar nästan inte, eftersom de syns som små skivor där störningarna jämnar ut varandra.
Stjärnorna blinkar inte för att de själva ändrar sitt ljus — de är otroligt stabila. Det är Jordens atmosfäre som gör det. Ljuset från en stjärna måste gå genom flera kilometer luft, där lag med olika temperatur, täthet och fukt konstant rör sig. Varje luftlager böjer ljuset en aning, så stjärnan ”dansar” och glittrar — fenomenet kallas scintillation.
Ju lägre stjärnan står över horisonten, desto mer luft måste ljuset igenom — och desto mer blinkar den. Därför ser Sirius nära horisonten helt galet ut, medan en stjärna högt över huvudet verkar rolig.
Planeter är för nära för att verka som en enda punkt. Sett genom ett teleskop framstår de som en liten skiva — en tydligt avgränsad cirkel. Atmosfärens dans suddar ut de olika delarna av skivan på olika tidpunkter, så störningarna jämnas ut. Därför skiner Venus, Jupiter och Mars nästan helt roligt, medan stjärnor runt omkring dem glittrar.
Har du sett något på himlen du inte kan förklara? Kolla i Kig op, som berättar vad som är synligt just nu — planeter, stjärnor, satelliter och mer.
Ja. Flyg har typiskt ett rött och grönt blink, och de rör sig för långsamt för att likna stjärnor. Satelliter som ISS och Starlink rör sig snabbt över himlen och blinkar inte — de lyser jämnt tills de försvinner i Jordens skugga. En ”stjärna” som flyttar sig i en rak linje på några minuter är alltså en satellit, inte en stjärna. Följ ISS-passningar och läs mer på satellitsidan.
När du vet vilka stjärnor du tittar på blir blinket mindre förvirrande. Sirius, Vega, Capella, Betelgeuse och Rigel är några av de klaraste — och några av dem (särskilt Sirius lågt över horisonten) är kända för att glittra extra mycket. Se hela översikten på sidan om de klaraste stjärnorna.
Det beror mest på hur lågt de står över horisonten. Ju närmare horisonten, desto mer luft måste ljuset igenom — och desto mer glittrar stjärnan. Stjärnor högt över huvudet blinkar mindre. Sirius är beryktat för att blinka kraftigt eftersom det står lågt.
Om den blinkar kraftigt och byter färg är det en stjärna. Planeter skiner roligt och jämnt eftersom de framstår som en liten skiva. De klaraste ”stjärnorna” på himlen är i övrigt oftast planeterna Venus och Jupiter.
Atmosfärens luftlager böjer ljuset i olika riktningar — och de böjer olika färger olika mycket. Därför kan en blinkande stjärna verka byta mellan rött, blått och grönt, särskilt när den står lågt över horisonten.
Nej. Utan atmosfär finns ingenting som kan böja ljuset — i rymden blinkar stjärnorna alls inte. Det är bara från Jordens yta vi upplever scintillation. Astronauter ser stjärnorna helt roliga och fasta.
En lysande prick som rör sig jämnt över himlen utan att blinka är nästan alltid en satellit — oftast ISS eller en Starlink-satellit. ISS är det klaraste och rör sig snabbast. Flygplan har karakteristiska röd-gröna blink.
Nej, tvärtom. Ett teleskop samlar mer ljus, och den kraftigare förstoringen kan göra bilden lite ”kokande” på grund av atmosfären (dålig ”seeing”), men stjärnan blinkar inte i sig. Atmosfärens oro är också skälet till att bilder från rymdteleskop är så skarpa.